En kopp kaffe, tänt ljus.
En laptopp och mjukisballerinorna.
Inte vilken söndag som helst, eller som vilken söndag som helst.
Jag har fått ett hedervärt uppdrag. Ett "once i a lifetime".
Att skriva ett brev.
Ett referensbrev.
För adoption.
Det är stort, för mina ord väger en del i detta.
Det måste bli bra.
Det är inte så svårt att få det bra,
egentligen.
För min vän är bra.
Kärleksfull, trygg och fin.
Men jäklars vad stort det är.
6 kommentarer:
Vilket hedrande uppdrag, ja, det är stort! Lycka till till din vän!
Och så fint du har!
Vilket fint, viktigt och hedersvärt uppdrag! Lycka till!
Å, vilket uppdrag. Lycka till till både dig och din vän!
spännande. det är inte vem som helst som kan tänka sig adoption. men som syskon till 2 kan jag säga att det är inte så konstigt. lycka till! /Mimmi
Försöker komma på vart bilden är tagen?!
Det finns många bara bra saker att skriva om vår vän!
Tack för glada tillrop och gulliga kommentarer!
Fåtöljen står uppe i hallen. Supermys att sitta där!
Skicka en kommentar